Brytningstid : hur gruvan blev en ödesfråga

Bilar, internet, vattenledningar och sjukvårdsapparater ingenting i den moderna civilisationen hade varit möjligt utan gruvor. Vi är djupt insnärjda i ett metallsamhälle, och varje gång väckarklockan ringer på morgonen är det metallsamhället som hör av sig. Under vår livstid kommer varje svensk att använda 400 kilo bly, 600 kilo koppar och hela 15 ton järn, och Sverige står för mer än 90 procent av det järn som produceras i Europa. Malmen byggde landet Sveriges historia slingrar sig på avgörande sätt kring järnet och kopparn. Än idag betrak­tas gruvindustrin som en räddning för glesbygden, särskilt i Norrlands inland. Och efterfrågan stiger med den globala tillväxten, när Afrika och Asien reser sig ur fattigdomen. När de fossila bränslena ska fasas ut och fordon och ener­gisystem bli eldrivna, kommer det att krävas ännu mer metall metaller som finns i den svenska berggrunden. Men kan de fortsätta att brytas? Jorden är redan hårt trängd av människans exploatering, och en gruva är ett djupt sår i naturen. Hur många fler gruvor kan vi öppna tills jorden inte orkar stå emot längre? I "Brytningstid" reser Marcus Priftis genom gruvlandet Sverige och går på djupet med vad gruvan har gett oss och vad de gåvorna har kostat. Gruvorna är oumbärliga för det bekväma liv vi lever. Men hur länge kan vi fortsätta att leva såhär och hur ska vi ha det istället?