Torgslaget 1829 : myter och minnen om ett norsk-svenskt drama

Norge var 1829 en ny nation. Att man tvingades in i en union med Sverige var visserligen en missräkning, om än inte för alla. ”Torvslaget”, eller på svenska ”Torgslaget”, är ett känt begrepp i Norge. Läroböcker och andra historieböcker om tiden brukar ägna ett avsnitt åt händelsen. Händelsen är ett bestående inslag i det kollektiva minnet. För många etsade sig bilden av militärt övervåld mot fredliga medborgare sig fast i medvetandet. Hos andra ökade oron för vad folklig oro kunde resultera i. Skrålande folkhopar var inget att bygga det nya Norge på, ansåg man. Vad som egentligen hände, hur och varför detta tolkades på ett visst sätt och vad det säger om Norges, och även unionsbrodern Sveriges, historiska utveckling är denna boks tema. Ett viktigt inslag är att ståthållaren Baltzar von Platen, åtminstone i äldre böcker och mer populära skildringar, ges skulden för militärens ingripande. Ståthållaren var under unionens första tid den högste ansvarige i Norge när kungen, åren 1818–1844 Karl Johan, inte var i landet. Eftersom kungen oftast höll till i Sverige fick ståthållaren en central roll. Baltzar von Platen (1766–1829) är därför i Norge enbart känd som mannen som satte in militär mot fredliga medborgare, således närmast en skurk. I Sverige förknippas han naturligt nog mest med byggandet av Göta kanal och blir om inte en hjälte så i alla fall en driftig entreprenör och samhällsbyggare. Tolkningarna i de båda länderna skiljer sig numera egentligen inte åt, vilket de gjorde i äldre tiders historieskrivning, inte minst under unionstidens politiska kriser under 1800-talet. Däremot är händelsen betydligt mer känd i Norge.