Byggande vid Medelhavet : symbol och nytta

Begreppen symbol och nytta, bokens underrubrik, är inget motsatspar utan fungerar som ett sammanhållande tema för bokens tre avsnitt. De två första avsnitten handlar om härskande eliters motiv att uppföra monument som innebar svårlösta tekniska problem och hur människor motiverades att deltaga i dessa projekt. Exemplen är hämtade från det forntida Egypten, den mykenska kulturen i Grekland, från antikens och renässansens Rom och 1900-talets fascistiska diktatur i Italien. Det symboliska monumentbyggandet var av stor betydelse för den sociala uppbyggnaden av samhället. Att bygga en monumental grav för sin familj var nödvändigt för att få eller behålla en maktposition eftersom legitimitet till makt förvärvades genom att åberopa anor långt tillbaka i tiden. Den tredje delen är en studie av en alltjämt levande byggnadstradition, byggandet av den apuliska trullon i Apulien i södra Italien. Det handlar om enkla bönders drivkraft och förmåga att ur extremt knappa resurser kunna skapa sig en funktionell livsmiljö och boendeform. Trullohusen har blivit en symbol för hela regionen och kom under statligt skydd 1910. 1996 blev de världsarv. I en epilog berättar Frizell om återbesöket i Apulien 2013, 20 år efter senaste besöket. Frizells fokus ligger på människan, hennes närvaro och engagemang före och under själva byggandet. Vilken funktion byggandet fyllde för individen såväl som för kollektivet är en central frågeställning. Boken är rikt illustrerad med fotografier, både i färg och svartvitt. Barbro Santillo Frizell är professor i Antikens kultur och samhällsliv och var direktör för Svenska institutet i Rom 2001–2013.